Sonja Djuric

Nu kommer del 2, den är lång men bare with me!

Efter läkaren hade varit in på IVA där jag låg så satt jag och kollade på 7'th Heaven och förundrades över hur det alltid slutar med ett fint budskap om livet, helt hög på narkos.

 

Jag satt i ca 20 minuter och drack frenetiskt mitt vatten med den minimalaste tesked jag sett. Törstig som ett djur så sörplade jag glatt i mig ett glas vatten på 20 minuter. Strax därpå blir jag kissnödig. Men eftersom jag bokstavligen talat sitter fast i väggen med luftsladden/pulsmätaren så måste jag först plinga på sköterskorna som kan koppla bort mig. 

 

Lite groggy stapplar jag bort på toa och kissar - väldigt mycket, och berättar för sköterskorna att jag precis kissade varpå sköterskan kollar på mig och ser ut som en gammal snorkig lärare och säger " Är du nu säker på att du har kissat? " 

 

Jag kollar på henne, redo att svinga, och säger " Ja, du får gärna gå in och lukta om du inte tror mig." 

 

Jag fick sammanlagt sitta och ha DÖTRÅKIGT utan mobil och utan sällskap på IVA i 4 timmar för att dom inte trodde på att jag hade kissat. 

När jag till slut kissar för andra gången så ringer dom ner sköterskorna från avdelningen ( Äntligen lite snälla sköterskor.. )

 

En liten stund senare kommer R och svärmor G. Det var väldigt trevligt även om jag kanske inte var mest social i stan med tanke på att narkosen fortfarande satt i. De var där i ca 1 timme, sedan åkte dom hem igen. Kvar stod jag, ensam och övergiven. Igen.

 

Går tillbaka till min säng och börjar må illa, samtidigt som det börjar göra ont i axlar och mage. Narkosen åker ur mig, paniken växer inom mig och jag tänker bara; DET HÄR ÄR INTE ROLIGT OCH DET GÖR ONT!

Gas-värken i axlarna blir bara värre och värre. Jag kan varken ligga eller sitta, måste upp och gå för att tänka på något annat. Går och går och går och går i dom där jävla korridorena största delen av natten, för tuff som jag tror att jag är ska jag inte ha någon jävla smärtlindring.. Till slut, klockan 2.30 så kommer en sköterska och beordrar mig att åtminstonde sätta mig ner så hon kan koppla på smärtstillande dropp. Jaha.. Fun's over.

Jag somnar snabbt och vaknar igen vid 4.30, pigg som en lärka och snussug ingen människa tidigare skådat.

 

Två och en halv timme senare kommer läkarteamet in, pigga, glada och exalterade.

Det första jag hör på kvittrande dansk-svenska; "Jaha, inte ens vilda hästar kan hålla dig va?"

Då är det min fantastiska kirurg som ser ut som jokern i Batman på munnen. Narkosläkaren och assisterande kirurgen fnittrar i bakgrunden.

Var det första som kom ur min mun.

Frågar han med en förvånad ton.
" Nej nej, WHITE PORTION! "

Säger jag med höjda ögonbryn likt ett barn på julaftonsmorgonen som förklarar att idag är det minsann julafton.

Suckar han med ett snett leende på läpparna.

 

Jag fipplar upp dosan och bokstavligen talat TRYCKER in en snus samtidigt som han står och pratar om hur duktig jag var och hur grym jag är som redan druckit 8 dl vatten sedan operationen. Man ska dricka minst 1 liter innan de släpper hem folk efter gbp-operationer.

 

Jag nickar nöjt, dom avslutar ronden och går sedan iväg på nya operationsäventyr.

 

Strax därpå kommer det in en sköterska och berättar att de ska byta plåster på magen. Hon börjar plåstra om och det man hör från henne är; "Oj vad fint! Gud vad bra det verkar ha gått. Bara ett plåster som är blodigt! Bra jobbat!"

Jag svimmar nästan av åsynen av agrafferna i min mage.

 

Klockan 9 var det dags för gruppträff med dietisten. In kommer en liten blond söt tjej och säger, HEJ! Det är jag som är eran dietist! Pratar i ca 40 minuter, förklarar och visar, sedan får vi lite papper.

 

Tillbaka till rummet. Tristessen dödar mig. Jag börjar byta om och tar på mig mina vanliga kläder, börjar fippla med mobilen. Efter 1 timme kommer R och gör mig sällis. Vi går omkring lite och pratar sedan tillbaka på rummet och ca 20 minuter så kommer en sköterska in och säger; Nu är det utskrivning med doktorn!

HEJA HEJA! 

 

Vi går in i matsalen och där sitter han, den glada dansken. Vi är ungefär 5 stycken som har blivit opererade. Han förklarar om hur det ligger till och sedan kommer han direkt fram till mig och säger " Hejdå Sonja, lycka till! Inte för att jag tror att det skulle vara några problem.. " Så ska han hälsa på kvinnan mittemot mig och säger " Du med! " 

Jag dog lite av skratt inombords. R skämdes ihjäl. 

 

Det var min operationsberättelse! Mycket text, jag vet, men hela vistelsen var bara så bisarr och konstig så det var värt det.

 

Enjoy peeps!